Så var dagen här. Dagen som slutar och imorgon när jag vaknar så är jag inte längre mammaledig. Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare. Jag tycker det känns bra nu men vet inte hur det kommer kännas när det väl börjat.
Jag nöjer mig med den braiga och pirriga känslan på framtiden just nu. Tänker jag på att sova middag tillsammans med min goseplutt så blir det jobbigt i hjärtat. Tänker jag på att jag tycker att han fortfarande är väldigt liten så blir det jobbigt. Jag fokuserar på alla nya möten och nya kunskaper jag har framför mig.
Jag tänker på vilken fantastisk kärleksfylld pappa som står redo! Jag tänker på hur oändligt glad och tacksam jag är att de två ska få vara hemma tillsammans. På hur bra de kommer att ha det! För de har det verkligen bra tillsammans och även om Diego och jag inte tycker exakt samma sak i allting så är han helt enkelt en skitbra pappa.
Vårt liv fortätter i en bra riktning, en spännande riktning. Helt rätt för mig, för min utveckling. I rätt riktning för vår familj och också för grabbarna som kommer få värdefull tid tillsammans på tu man hand. Nu kör vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar