Sjalbarn

 Såhär såg det ut en kväll då Oscar var övertrött och inte kom till ro. Efter knappt fem minuter stensov han och jag kunde lägga ner honom. 

Nu har trikåsjalen gjort sitt sista här hemma. Den ger inte tillräckligt med stadga och avlastning längre så en vävd är aktuellt. Men vad vi myst med sjalen! Både ute och inne. 

♡

Hur var det nu med sockret

Hej på er, här är det sega muppen som skriver. Har huvudvärk sen flera dagar och är trött och lättirriterad. Eller lättirriterad är nog fel ord. Jag irriterar mig helt enkelt på allt. Kroppen känns sjukt tung och allting är jobbigt. Sockerätandet i december satte ju sina spår i både kropp och sinne. Sockerbehov delux. Kommer jag över nått smaskigt så är jag inte den som artigt och fint nöjer sig med EN tugga. Nehejdå, vad är nöjet med det liksom. Vardagsmotion i all ära med att bära matkassar i uppförsbacke men jag börjar nästan gråta av tanken på hur dålig form kroppen är i. Jag skulle ju få sån träningsvärk från hell av ett träningspass så jag skulle behöva frysas ner i tre dagar efteråt för att inte känna smärtan. Nu är ju alla skor alldeles för utslitna och plånboken inte den fetaste så får väl köra barfota då. Men fasen alltså. JAG. ORKAR. INTE.

Bland andra Oscars bvc-sköterska råder mig att boka en läkartid för den ihållande huvudvärken. Så jag tog nu tillslut tjuren i hornen och fick läkartid 25 mars. Om en månad. Ja, hejaheja svenska vården. För ett blodtryck och lite blodprover. Eller det är vad jag ordinerat mig själv inklusive sockerdetox. Pratade med 1177 och dom ville inte ge mig en jourtid eftersom inget labb ändå är öppet och hon "trodde" inte jag var allvarligt sjuk. Jahopp. Får väl dra ner tempot lite, fortsätta vara ute vilket lättar på trycket något och återgå till allt bra jag åt med allt nöje i världen under graviditeten. Började ärligt fundera på om man inte skulle skaffa ett syskon till eller börja tälta.. Det sistnämnda är ett något mer realistiskt alternativ.

Nu är klockan nio på kvällen. Jag vill ha fetaste chokladkakan, helst två, min man och en film. Men nej, hur var det nu med sockret?!? Och sömnen. Paaaassa på nuuudå och gå och lägg dig!! Alltså fattar ni vad jobbigt detta är. Samtidigt som det känns som jag fått huvudet dunkat mot ett betonggolv.

  

♡

↗

Är så tacksam för att till slut få ha mina killar samlade. 

♡

Hopkok

Ut med allt och in i pannan denna söndag.

Mums blev det!  

14 februari

Hej alla hjärtan! Hoppas ni har en riktigt bra och fin dag, oavsett om ni firar San Valentino eller helt enkelt bara firar att det är lördag. För er som gärna vill uppmärksamma denna dag så hoppas jag att ni har någon speciell i er närhet att visa er uppskattning till. ♡

För oss här hemma är det nästan ändå en bemärkelsedag. "Nästan" för att det var inte första mötet för Diego och mig utan det var vår första officiella träff som jag brukar kalla det.

 Onsdagkväll den 13 februari för två år sedan knackade Diego på min dörr i Sucre och undrade om jag ville ses dagen därpå. Jag måste ju medge att det var så fint att han kom till min dörr och att vi hade haft sjukt kul under karnevalen. Jag letade dock inte efter något seriöst. Men han lyckades alltid peppa, lugna, hade världens tålamod och var sjukt intressant att prata med. Jag var rätt upptagen med min studiepraktik och vi skulle ha gruppmiddag och praktiksamtal. Så jag sa att jag inte visste om jag skulle få tid, jag kunde meddela honom isåfall. Jag ringde sedan från en telefonkiosk från torget i Sucre på torsdagkvällen och han kom och hämtade mig. Vi åkte upp till en utsiktsplats och åt chokladragerade nötter och pratade.

Det var dagen som ledde till att jag fann min livspartner. Ett gemensamt liv av samhörighet, kärlek, trygghet, värme, förståelse, äventyr, familj, utveckling och helhet. 

Samma dag på samma plats ett år senare friade Diego.

  

Så idag minns vi tillbaka och ler lite extra. Vi har gjort väldans massa saker tillsammans och det finaste av allt är ju nu såklart vår Oscar. 

♡

Dagens lyxfrukost deluxe

♡

♡

♡♡

Hejdå påsar

Så var den magiska helgen över! I söndags åkte vår och syrrans familj på söndagsmiddag hos min moster och kusiner. Kalopps och bullar. Riktigt gott och riktigt skönt! Barnkär släkt, nöjda barn och ett serverat bord. Kunde ju inte blivit lyxigare! Tack ska ni ha :) 

Med lite nyladdade batterier har jag nu äntligen fått undan påsarna som stått i garderoben! När Oscar skulle komma till världen så fick vi massa kläder, i påsar, i lådor, helt uppblandat av min syster. Nu har allt detta blivit till tre, välsorterade, packade plastlådor med inventarielista. Jajjemän, plagg för plagg. Denna lista ska vi ha som underlag för vad han sedan kommer behöva. Hans nuvarande storlek 62/68 gick jag också igenom och fick lägga undan ytterligare några plagg han vuxit ur.   

Älskling! 

Igår var vi ute i solskenet på en långpromenad. Vi tog vagnen och testade lite nya vägar. Vi hittade ett stort utomhusställe med klätterställningar och fin skog. Det var soligt, vit snö och klarblå himmel. Underbart! Skogen var riktigt frisk och ja, selen hade varit något smidigare här men det gick. Oscar sov dom två timmarna och vaknade i sista backen hem. Då var han riktigt nöjd så vi drog ner sufletten så han kunde ligga och kika upp på träden.

Idag var vi ute en kortis. En riktigt långsam sväng. Jag har ringt och kollat hur det går med översättningen av Diegos akademiska examen. Väntetiden nu är sex till nio månader men de hade iallafall registrerat ärendet den 11 december. Jag ansökte om några fler föräldrarmånader när jag ändå var i farten och har gått igenom papper. Diego pluggar svenska med några böcker vi lånat på biblioteket och övar uttal. Imorgon är det fyramånaderskoll för Oscar. Ska bli kul och träffa vår underbara Mehri! Oscar verkar må alla tiders. 

   

Helg, mello och bakpotatis

Hej på er och välkommen helg!
Efter en hormonfylld vecka med humörsvängningar likt en berg-och dalbana med sjuttioelva loopings och en värkande rygg så har vi äntligen kommit fram till helgen. Denna välkomnade välplanerade lugna helg. Igåreftermiddag invigde vi med promenad för att köpa tacos och choklad till denna gnälliga, värkande, trötta kvinna (tror bestämt att den fysiska smärtan orsakar ännu mer trötthet för inte kan jag skylla allt på Oscar). Kvällen bjöd sedan på film. Oscar nattades nån gång där emellan och fram till tiotiden sov han oroligt (verkar som det är tänder som spökar). Jag fick gå in och trösta och lägga om några gånger innan han fann ro och kunde sova lilla plutten. Tyvär duger inte pappa kvällstid när det är oroligt utan då är det väldigt "mammigt".

Ikväll laddar vi för del två av denna magiska helg. Nu gäller det, Sveriges melodifestival 2015 startar!! Nu ska Diego få lära sig svensk påkostad folktradition. Han vet bara att det är det programmet vi försökte streama förra året i Sucre med skitkass uppkoppling och som vi till slut la ner efter tjugo minuters värdelösa försök av sönderhackade bidrag där man inte ens kunde höra fem sekunders sång utan avbrott (vi lyckades att få det funka precis när de sa att Sanna Nielsen var vinnaren).
Jag har iallafall nu, i Sverige, lagom stor stad, vanlig tv, laddat med bakpotatis och räkröra, kiwi, banan och apelsin med hemgjord chokladsås och vaniljglass och chips. Oh yes vad vi (jag) ska svulla!! Med gott samvete. Bygga på volangerna lite, känna mig kravlöst sexig och bli avundsjuk på alla slimmade kroppar som lär synas på teveskärmen. Det är ändå bara mänskligt. Det ska bli så gött!!
Oscar ska få bara badkar med mig innan så kan pappa göra honom nattklar medans mamma badar vidare. ;)

Nu ska det göras röror och hackas frukt!
Vad som händer imorgon tar vi imorgon.
Och hörni, SOM jag älskar vår son, jag vill ju bara pussa pussa pussa och krama honom!!