T A C K S A M H E T

Man kan inte göra mer än sitt bästa efter sin förmåga men 

man kan alltid vara ödmjuk inför det som möter en i livet.

Sjuk

Not fun. Detta året har verkligen börjat galet dåligt för min del med världens dundervirus. Vad hände där liksom? Oscar har haft lite hosta och kraftig snuva ett par veckor men inte medtagen. Snart fjärde sjukveckan för mig men som i onsdags tog en vändning till det sämre.

Det började med en ansträngande hosta som tog luften ur mig men inget värre än så och jag mådde bra som vanligt. Efter 1 1/2 vecka gick jag till vårdcentralen och kom hem med hostmedicin Mollipect och blodsvar som visade på virus. Hostmedicinen hjälpte knappast. En vecka efter det fick jag influensasymtom och blev sämre. Jag började må riktigt dåligt. Helt orkeslös, svullen, snuvig.. allt som kommer med en kraftig förkylning. Och så blev det bara värre.

Idag blev det nödvändigt att ta mig till läkaren på jourcentralen. Där fick jag inhalera och få Betapred (kortison) för att öppna upp andningsvägarna. Smärtorna runt bröstkorgen är överansträngda muskler/muskelfästen p g a hostan men det är inga dåliga smärtor alltså. Svårt att vända mig i sängen/ligga på sidan, kan inte lyfta Oscar, när hostan kommer känns det som ett ben bryts i kroppen. 39 graders feber och det gör ont att ha kläder på kroppen.

Jag blev helt rödhet i ansiktet med hjärtklappning efter inhalationen. Jag vet att det är helt normalt med hjärtklappningen men jag frös/svettades och skakade i händerna så det var svårt att ens snyta mig. Ville bara gråta över hur jobbigt allt var.

Diego och Oscar var ute i snön och lekte när jag fick tag i 1177. Jag insisterade på att jag skulle åka in själv för det är ju inte en rolig miljö för en två åring att vara i och så är jag van vid läkare. Jag messade Diego när jag kom fram, när jag fått inhalationen och sen när jag var påväg hem igen så han visste hur läget var.

Efter att jag kommit hem tog det ett tag innan nässprayens effekt tog till och febern gick ner.  Jag kunde slappna av på ett helt annat sätt. Oscar somnade med sitt huvud på min bröstkorg i vår säng och det kändes så skönt att bara kunna andas igen. Nu ska jag ta kortison varje morgon i fyra dagar för att få ner inflammationen i luftrören och fortsätta vänta på att kroppen läker ut detta virus.

Nytt år

God Jul och God fortsättning!

2017

Hoppas ni alla haft en skön jul och ett bra avslut på 2016! På bild ovan vår Oscar som nu är två år och drygt två månader. Han blandar spanska och svenska hejvilt i sina meningar och förstår nu siffror och vissa ord på båda språken. En dag sa han: "Pappa, bil-auto, ocho-åtta." En helt fantastisk liten kille på så många sätt! 

Denna gång inföll ledigheter på helgerna vilket givetvis är lite tråkigt för de som har mån-fre jobb men hoppas ändå att det blivit tid till familj och kanske lite eftertanke.

Hemma hos oss har hösten följt i samma spår. Diego har läst en extra kurs i svenska efter att han blev klar med SFUA i slutet på augusti och fortsätter bana väg för att få ett jobb. Han läser och studerar mycket på egen hand och var tillsammans med en vän med i en internationell arkitekttävling innan jul. Projektet handlade om en park i Buenos Aires i Argentina. Oscar går på sin fina förskola där vi hade en mysig julavslutning och jag studerar och jobbar extra emellanåt. Det har varit ganska rätt fram för vår del. 

Höjdpunkten för oss 2016 var att Diegos mamma och mormor flög hit från Bolivia i somras. Det var stort särskilt med tanke på allt förarbete som de behövde lägga ner med att få tursimvisum och gå på intervjuer för att få resa in. 2016 bjöd också på vattkoppor för Oscars del, njursten för Diego och jag har fått njuta av diverse förkylningssympton flera veckor åt gången som aldrig brutit ut förrän nu. Det visade sig vara virus som gått ner i luftvägarna så det är ganska kämpigt. Nästa vecka skriver jag två tentor á fyra timmar så hoppas att denna kvävande hosta släppt till stor del då. Oscar har även fått en stor säng och vi har packat undan alla sängkläder till spjälsäng! 

2017 hoppas vi på jobb till Diego och god hälsa. Vi ska komma ihåg att juica mer, fortsätta äta mindre kött och leva i nuet! Just om det sistnämnda fick jag en bok av min syster i julklapp. Det är nog aldrig fel att värdera /omvärdera sitt liv emellanåt och tänka en stund på i vilken riktining man är påväg. Det har gått bra för min del i skolan trots att det varit superkämpigt med pluggandet och balsansen med familjeliv. Det är mycket tack vare inställningen till de mål vi satt upp och att jag har en så förstående man som så gärna är med vår son. Tydligheten med vart vi är och vart vi vill. 

Önskar er ett fantastiskt 2017 med ödmjukhet och god hälsa! 

Ta hand om dig själv och varandra.