... vet inte min man att det är i Sverige idag. Eller han har glömt det. Det är ändå söndag och jag får sovmorgon. Så jag har unnat mig en egengjord frukost i sängen och en bok. Helnöjd. Jag behövde inte avbryta en enda gång för att flytta undan, styra om, hämta tillbaka bebis från andra rum eller böja mig ner sjuttioelva gånger. Rykande hett te, en smörgås med krispiga grönsaker och frasig müsli. Njutning i världsklass! Supernöjd mamma. Diego satt på dass med Oscar på golvet, dom har ätit frukost och jag har hört deras muntra konversationer. Lagom till Oscars förmiddagsvila så kom en trött bebis in i sovrummet för lite tutte och stendäckade. Mysigt och gosigt.
Jag blev firad i onsdags, den 27 maj på mors dag i Bolivia. Tårta och blommor. Han är fin han min man. Min vän Lisa var här just då och hon är ju också mamma så firandet vart dubbelt. Tingen är inte det viktiga. Det är fint, det är gott men jag blir nöjd och lycklig när du ser mig för den jag är. Skapa mig ett himmelrike så är jag din ängel. Fika är alltid välkommet men det är ju enkelt. Att få denna dag till att bara vara den person jag är, den person Linda är i sitt egna jag. Inte mamma eller fru. Bara jag. Det vill jag känna. Det behöver jag. I onsdags eftermiddag när han kom hem så hade han fattat det. En glad attityd, tog över ställningarna, chopchop. Inga krav, inga måsten. Jag lagade ingen mat, nattade inte Oscar. Solen sken till sen kväll och jag köpte vackra perenner och plantjord jag knappt orkade bära med min syster. Tårtan var fantastiskt ljuvlig och kvällen likaså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar