Okej så vad händer?
Jag är stor och det är riktigt tungt att vända sig i sängen. Promenaderna är korta och att få av mig stödstrumporna på kvällen kan kännas som ett större mission.
Jag är stor och det är riktigt tungt att vända sig i sängen. Promenaderna är korta och att få av mig stödstrumporna på kvällen kan kännas som ett större mission.
Graviditeten:
Blodtrycket har gått ner igen - skönt!
Blodtrycket har gått ner igen - skönt!
Blodsocker jättebra. Bebis mår prima.
Jag har gått upp 20 kg.
Blodvärdet börjar gå ner lite så blev rekommenderad järntabletter nu i förebyggande syfte. Har inte beslutat om jag ska börja ta dom.
Jag har gått upp 20 kg.
Blodvärdet börjar gå ner lite så blev rekommenderad järntabletter nu i förebyggande syfte. Har inte beslutat om jag ska börja ta dom.
Jag har valt BVC och på samma ställe finns också öppen förskola, litet bibliotek med barnböcker på olika språk, babycafé och dagsaktiviteter som t ex barnvagnspromenad och babymassage. Mycket bra! Babymassage är något jag gärna vill gå på. Hoppas bebis också vill det.
Pappersprocessen:
Då det är fullkomligt omöjligt att komma fram per telefon till Migrationsverket så mailade jag för några veckor sedan.
Svaret löd i veckan från en random man på Kundtjänst att det finns ingen anordnad handläggare här och att väntetiden är lång då han heller inte kunde se någon prioritet i vårt ärende. Pang. Ett skott rätt in i hjärtat. Vi har ju flera gånger blivit garanterade förtur på grund av den kommande bebisen.
Jag fick iallafall en allmän mailadress att maila vidare till och "begära förtur". Varför jag nu ska behöva göra detta - igen. Givetvis förklara hela situationen på nytt samt bifoga graviditetspapper och lite annat - igen.
Den kvällen brast allt och Diego var också knäckt. Jag var så arg och ledsen att jag ångrade att jag ens kom tillbaka till "detta skitlandet", "j**la ofungerande skitprocesser" med människor som säger saker som inte efterföljs och vi vänder ut och in på oss själva och så vidare. Skuldkänslor som brann hetar än solen för att jag är här och Diego kommer missa förlossningen av vårt barn. Då vi blivit lovade första prioritet och förtur från start!!
Vi lämnade all uppgivenhet till sömnen den natten och fortsätter att kämpa vidare. Luskar, stör och drar i varenda liten tråd vi hittar.
Då det är fullkomligt omöjligt att komma fram per telefon till Migrationsverket så mailade jag för några veckor sedan.
Svaret löd i veckan från en random man på Kundtjänst att det finns ingen anordnad handläggare här och att väntetiden är lång då han heller inte kunde se någon prioritet i vårt ärende. Pang. Ett skott rätt in i hjärtat. Vi har ju flera gånger blivit garanterade förtur på grund av den kommande bebisen.
Jag fick iallafall en allmän mailadress att maila vidare till och "begära förtur". Varför jag nu ska behöva göra detta - igen. Givetvis förklara hela situationen på nytt samt bifoga graviditetspapper och lite annat - igen.
Den kvällen brast allt och Diego var också knäckt. Jag var så arg och ledsen att jag ångrade att jag ens kom tillbaka till "detta skitlandet", "j**la ofungerande skitprocesser" med människor som säger saker som inte efterföljs och vi vänder ut och in på oss själva och så vidare. Skuldkänslor som brann hetar än solen för att jag är här och Diego kommer missa förlossningen av vårt barn. Då vi blivit lovade första prioritet och förtur från start!!
Vi lämnade all uppgivenhet till sömnen den natten och fortsätter att kämpa vidare. Luskar, stör och drar i varenda liten tråd vi hittar.
En väldigt rolig nyhet i veckan är iallafall att på måndag kommer dom och börjar tapetsera om! Äntligen. Det har verkligen varit något jag vill få klart innan bebis kommer och ska vistas utanför sin skyddade atmosfär. Kommer bli så fint! :)
Nu ska jag gå en promenad till affären och sedan blir det dendär spenatlasagnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar