Gröt i huvudet

Hej gnällakuten,

Nu ligger jag på sängen kokandes till och från med foglossning och huvudvärk sen igår. Gröt i huvudet. Idag är värsta lipdagen.

Den lindriga hälsporren och värmeblåsorna av stödstrumporna känns inte av här. Skönt att ligga ner och ha lite kontakt med vår dansande bebis. Tanken på att gå och jobba tre dagar till värker och stressar. Gå till jobbet "fullt utrustad". Kompress, stödstrumpor, gympadojor, höftbälte. Paketerad, svettig... Nej, jag orkar inte. Åh vad det tog emot att ringa jobbet!! Varför lipar man för det liksom? Finaste arbetskollegerna.

Besvären är ju egentligen inte så elaka tycker jag och jag kan ju röra mig. På kroppens villkor. Får jag lägga mig när jag behöver, röra mig långsamt, slippa stödstrumpor, det varma bältet och bara gå runt i klänning så är livet så mycket bättre! Men dessa "bara" funkar inte riktigt på jobbet.. Min syster brukar tala om för mig att jag alltid pushar mig för hårt och kanske, kanske har hon rätt nu.

(För er som inte vet så jobbar jag på ett äldreboende med 14 lägenheter, blandade sjukdomstillstånd, "aktiva raster" då vi sitter med larmen redo att resa oss.)

Idag är bara en lipdag. Hungrig, inte hungrig, trött, inte trött, inte ont i sängen, jätteont gåendes, vill gå långpromenad, orkar inte, vill ha ösregn och dunder och brak, nu gör det ont i sängen också?!, vill shoppa, vad vill jag shoppa?!?!....

Jag är bara lite gravid i sjunde månaden.