Vi två blir en

Min underbara älskade

 Vi hade pratat om det tidigare men 

jag visste inte när eller om.

Nu har min blivande man frågat mig 

om jag vill gifta mig med honom.

Och jag svarade självklart ja!

Det var på Alla Hjärtans Dag, ett år efter vår första dejt. Diego sa att vi skulle på middag och några av våra vänner skulle också vara där. På vägen dit frågade han om vi inte skulle ta en sväng förbi el mirador, en utsiktsplats där vi satt och hade vår första dejt för ett år sedan. 

Han hade tagit med sig lite att skåla med och där stod vi och myste och skålade och pratade om hur fantastiskt det var att vi stod där igen, ett år senare, på samma plats. Pratade om vår resa hit, vårt spännande liv. Inget som någon av oss kunde trott då och det kändes rätt häftigt nu, inte minst helt rätt. Sedan blev det kallt och blåsigt så vi gick tillbaka till bilen. (I efterhand kan jag tänka mig att detta scenario var tänkt på själva stället och inte i bilen men jag skakade som ett löv av vinden.) 

I bilen fick jag en röd ask. I den låg en liten lapp som sa:

"Te amo, de mi para ti." Och på baksidan:  "Vale por un anillo."

"Jag älskar dig, till dig från mig." / "Värd en ring."

Jag satt som gjuten. Med ett halvfrågandes leende tittade jag på honom och inombords var det fyrverkerier. Ska det hända NU?! Sedan frågade han!!! Efter massa pussar och kramar frågade han om jag inte ville ha ringen nu och det ville jag ju!! Han tog fram ett hjärta han gjort i frigolit med sin skruvade arkitektur som ringen satt i. Jag var så lycklig och skakig så jag såg den först inte ens! Diego tog av den och satte den på mitt finger och där sitter den nu! :)

Sedan åkte vi och åt ute själva.

Det fanns alltså ingen middag med vänner.

Ringen är i silver och inuti står det:

"2014 por una vida"

(2014 för ett liv)

Stenen är en bolivianita och skiftar i lila toner som råkar vara min favoritfärg.